Hey, I made it.

Ja, hela helgen alltså. Det såg inte ljust ut i fredags, och igår trodde jag att min sista stund var kommen.

I fredags provade jag träna aerobics för första gången i mitt liv. Och det var bortom förväntan. De där 60 minuterna kan lugnt vara bland de värsta i mitt liv, fysiskt sett. Spinning, gym, funk, dans, basket - I've done it all. Men inget var som detta. Och nej, jag har inte världens bästa kondition just nu. När hon sa att vi hade varit duktiga, att det var över, tänkte jag Äntligen! Vi tar fram mattorna, och skönt att stretcha, tänker jag. Men helt plötsligt vill människan att vi gör armhävningar, situps och allt möjligt. De får släpa ut mig härifrån, tänkte jag. Men jag överlevde. Jag trotsade mig själv. För fastän jag bara hade sovit 4 timmar natten innan, varit på föreläsning hela dagen, gått på ett pass som kändes som skapat i helvetet och fått träningsvärk på grund av det, festade jag. Och det blev en sjuhelvetes fest som slutade 06 dagen efter hos mig. Och jag säger då det, kombinera inte bakfylla med träningsvärk. Det är lika med funktionshinder. Utan diskussion. Men det har varit en underbar helg och kvällen återstår att avnjutas. Perfekt innan T4 drar igång hårt.